The Daily Roxette discussions forum has been closed. The forum is only available as a read-only archive.
More reviews of Mazarin
1 reply
tcooh said on June 17, 2003 20:52:
Sadly I found the first critical review of Mazarin today in a danish website;
The article is as follows (: http://www.gaffa.dk/anmeldelser/view.php?mreview_id=26105 - translation at bottom:
Per Gessle
Mazarin
CD (Capitol)
ONLY 1 out of 6 in the throw of dice
Dato: 16/6-2003
Per Gessle har en stor karriere i popmusik bag sig, men med hans soloalbum Mazarin er det svært at tro, at karrieren fortsætter i samme spor. Musikken på Mazarin minder mest af alt om hentehår, svensk bingolotto og gebis. Universet ligger langt fra den svenske succesduo Roxette, hvor Per Gessle og Marie Fredriksson op gennem 1990’erne lagde store dele af verden ned med deres spændstige iørefaldende pop. På Mazarin virker det som om, Per Gessle bevidst har valgt at trække stikket ud. Han synger på svensk, hvilket langt fra er et minus, men teksterne er lige lovlig slappe og handler om mange af livets banale øjeblikke. To af numrene, Gungar og Födelsedag, handler for eksempel om at gynge og om fødselsdag. Spændende! Det bliver heller ikke bedre af, at Per Gessle har valgt guitar-båret tomgangsmusik eller for eksempel Blondie rip-off på nummeret Spegelboll.
Af Gro Høyer Thielst
English translation:
Per Gessle has had a great career in pop music, but with his solo album MAzarin it’s hard to believe that his career will continue in the same track. The music on Mazarin reminds mostly of calm-over hair, swedish bingolotto and artificial teeth. The universe lies long from the Swedish success duo Roxette, where Per Gessle and Marie Fredriksson through the 1990’s made most of the world lie before there feet with their elastic catchy pop. On Mazarin it seems as if per Gessle deliberately has decided to unplug. He sings in Swedish, which is far from bad, but the lyrics is just as legally lame and is all about life’s banality moments. Two of the songs, Gungar and Födelsedag, is for example about swing (/rock) and a birthday. Exciting! It doesn’t become any better that Per Gessle has chosen guitar-driven drive music, or by example Blondie rip-off on Spegelboll. By Gro Høyer Thielst.
tcooh said on June 17, 2003 20:53:
Swedish review at Sundsvalls Tidning: http://www.st.nu/noje/musik/index.php?task=view&id=315683
Translation at bottom:
4 stars
Per Gessle
Mazarin (EMI)
Jaha, en minut tog det, sen kom alla mina fördomar på skam. Per Gessles soloplatta Mazarin är nämligen bra, för att inte säga jättebra. Jag trodde att alla superlativer från skivbolag och storstadsmedia var överdrivna, men första låten Vilket håll du än går är ju rent av lysande och sätter tonen för hela skivan.
Så även om jag har svårt för Gessles lite hesa stämma och anser att mycket med Gyllene tider och Roxette är trams, så är det lätt att bortse från det. För Mazarin är nåt annat. Nåt bättre. En popskiva med 14 LÅTAR, där flertalet verkligen gör skäl för namnet.
Smakfullt producerat, med spröda, krispiga gitarrer, tjusig stäm- och körsång och många välskrivna texter, som höjer sig långt över skräpet på svensktoppen, och i nivå med respektabla kollegor som Nisse Hellberg och Plura.
Smakar på ett regn och Gungar kanske har banala texter, men är samtidigt väldigt ärliga och det känns inte som en 40-åring har skrivit dem.
Dock har jag lite problem med den ansträngt rockiga Födelsedag och diskoskämtet Spegelboll. Sånt kan han hålla på med i Roxette, på det här soloäventyret fungerar stillsamhet och eftertanke bäst.
De sotiga porträtten av fotografen Anton Corbijn i cd-häftet känns också helt fel, som om Gessle tror sig behöva låta och se tuff ut för att räknas. Han behöver inte sånt, Mazarin ger honom all respekt han behöver. Janne Hallman
English translation: (at least I tried)
Yeah, it took one minute, then all my prejudices had to be thrown away. Per Gessle’s soloalbum Mazarin is actually good, not too say really great. I thought all positive words from the record comapny and national newspapers were exaggerated, but the first song “Vilket håll du enn går” is just sprakling and sets the tone for the whole album.
So even if I have trouble with dry voices (hoarse) and believe that most of Gyllene Tider and Roxette are trash, so it’s easy to disregard that. Beacause Mazarin is different. Something better. A popalbum with 14 SONGS, in which the majority really stands for the name. Tastefully produced, med ??? and cripsy guitars, ??? voice- and backing vocals and many well written lyrics, whish heightens way above the junk on Svensktoppen, and on level with respectable colleagues like Nisse Hellberg and Plura.
“Smakar på et regn” and “Gungar” might have banal lyrics, but is also very honest and it doesn’t seem like a 40-year old has written them. But I do have a problem with the uptight and rocked “Födelsedag” and the discojoke “Spegelboll”. Stuff liek that he can be doing with Roxette, but in this solo eventure quiet and thoughtfulness works best.
The sooty portaits by Anton Corbijn in the cd-cover also feels completely wrong, as if Gessle would need to look tough to be respected. He doesn’t need that, Mazarin gives hive all the respect he needs. By Janne Hallman.