Roxette articel in HP.
vivien said on April 2, 2003 09:37:
There is an articel about TPH in Hallandsposten.
www.hallandsposten.se
click “nöje” then Roxettes roligaste sida.
daniel_alv said on April 2, 2003 20:19:
the last means:
Thenn listen to “LMS”, which was dumped from HAND, and the bonus EP with brilliant 60’ies stupid and unreleased “Better off on her own” and “BBBBB (YBMH)” and you see that Gessle has a very high level of lowestlevel....
He means that those songs that was dumped from hand and considered bad by gessle is really good....
Lyssna sedan på ”Little miss sorrow” som spolades från ”Have a nice day” samt bonus-cd:n med briljanta 60-tals-”Stupid” och outgivna ”Better off on her own” och håll i er nu, ”Bla bla bla bla bla (you broke my heart)” och man inser att den där Gessle har en, minst sagt, hög lägstanivå.
roxtexanet said on April 2, 2003 21:45:
Thanks, Daniel! And I can’t help but agree... Per’s “bad” songs are better than a lot of artists’ best!
seba said on April 3, 2003 00:27:
And even better than some rox-albums songs from which those “bad” songs were leftover.
roxtexanet said on April 2, 2003 15:14:
Thanks for posting this. Is there anything interesting in the article? What does he say about the new songs (I think “Stupid” is described as “Brilliant,” which it is, but what about the others?)? The article:
Roxettes roligaste siden
Roxettes vackraste sida fick vi ihöstas med ”The Ballad Hits” och megahits som ”It must have been love”, ”Listen to your heart” och Fading like a flower”. Men Per Gessles och Marie Fredrikssons vackraste sida är också den mest förutsägbara.
Därför har jag alltid tyckt att Roxette har varit roligast i uptempolåtarna när Pers popådra får pulsera fritt och gammalt och nytt, eget och ”lånat” omsorgsfullt och smart blandas samman till en hitmix med bubbelgumsmak av både päron och jordgubb.
Och låt vara att gruppen såg dagens ljus redan 1986 – räkna inte bort Gessles förmåga att fortfarande bränna av popdängor, vilket vissa popskribenter hade gjort innan ”Opportunity nox” serverades som aptitretare till popsamlingen med den vassaste refräng som han har skrivit på länge.
Annars kan jag tycka att det är synd att debutplattan ”Pearls of passion” förbises. Okej, det var inte den som tog världen med storm, men det var med ”Neverending love” som det började och ”Soul deep” det fortsatte.
Och visst doftar det sent 80- och tidigt 90-tal över många produktioner där tidens tand naggat en aning i kanten. Men ändå förvänansvärt lite.
Kanske för att bra pop överlever alla trender och till min egen förvåning känns ”Big L”, ”Church of your heart” och ”How do you do” förvånansvärt fräscha – inte minst med tanke på att jag när de kom tyckte – sådär.
För att inte tala om ”Sleeping in my car” som i skuggan av Stephan Malmstedts (märkliga) stöldanklagelseturer om ”Jenny and I” plötsligt återföds som fräck powerpop i samma tidsanda som betydligt nyare ”Real sugar”.
Lyssna sedan på ”Little miss sorrow” som spolades från ”Have a nice day” samt bonus-cd:n med briljanta 60-tals-”Stupid” och outgivna ”Better off on her own” och håll i er nu, ”Bla bla bla bla bla (you broke my heart)” och man inser att den där Gessle har en, minst sagt, hög lägstanivå.
JAN-OWE WIKSTRÖM
035 - 14 75 31
[email protected]